I dag när jag rensade minnet på min gamla kamera så hittade jag denna bild på alla bänkkompisar som jag gjorde till alla barnen i min första klass som klasslärare på Waldorfskolan Rudolf Steiner. De är stickade i 2 trådigt ullgarn som jag växtfärgade 1985 på Öland. Jag stoppade dem med ull och tovade dem sedan i tvättmaskinen.
Historien om hur jag hittade alla dessa små kompisar var att jag var ute i skogen och hörde prassel och små ljud under en granstubbe..........
Dessa små kompisar tar barnen upp och kramar när jag berättar en saga eller en annan berättelse.
De är jättesöta! Kanske bra för barn som innerst inne känner sig lite ensamma, en bänkkamrat har de i alla fall, som alla andra!
SvaraRaderaVilka goa kompisar! Något att ta efter kanske, fast "mina" elever är ju lite äldre... Jag läser alla dina inlägg (även om jag inte är så bra på att kommentera) och det ska bli kul att fortsätta följa dig 2010.
SvaraRadera/Kram